Varje dag nu, sen din kollega slutade att arbeta på samma arbetsplats som dig, så har du kommit hem desto senare.
Du började åka kommunalt nu, och såklart tar det också lång tid att åka hem. Men det är inte det.. Istället för att sluta klockan 15 som du brukade så går klockan bara nu.. Ibland slutar du klcokan 17:00, eller närmare 18:00..
Du säger att det är mycket för att han som jobbade på samma arbetsplats som du, inte jobbar där nu. Därför måste du jobba över.
Jag vet inte vad det är, om du kanske känner att du har mer fritid till att prata med de dina på telefonen samtidigt som du jobbar och gärna prioriterar jobb och dem då.
Eller om det är så att du bara jobbar, och har börjat bli arbetsnarkoman. Jag har ingen aning.. 
Det gör mig lite orolig i alla fall. Och det känns jätte jobbigt att inte veta helt och hållet.. 

Varför jag tycker att det känns jätte jobbigt, är ju för att du fortfarande inte berättat om allting. Fortfarande.
Tiden går.. Jag kvävs.. Jag vill spy. Jag undrar om det är mig det är fel på.. Att du inte tycker att jag är viktig nog att behöva få veta.
Jag menar, älskar man någon så vill man väl inte att den personen ska gå omkring och må dåligt, att inte veta, att bara gå och undra.. Varför låter du mig?
Du skulle ju berätta, "i nästa vecka" sa du.. Men det har gått fyra veckor sen dess.. 
Jag antar att jag får vänta på 16:e april som vi bestämde först.

Jag vet bara inte hur jag ska bete mig mot dig. Just nu försöker jag bara spela att allt är jätte bra, så att du ska må bra. Så att du ska känna att du har mindre problem.. Att jag som brukar vara ditt problem, inte ska existera.

Jag mår bara illa.. Av alla tankar.. Ska jag kolla upp allt, och ta reda på det helt själv istället? Är det så du vill lägga fram det till mig? Låta mig göra det jag inte vill göra, gå igenom allt utan din vetskap för att sen när jag ser allt sitta och skaka och spy av ångest.. Är det lättare för dig?
Kommer du att berätta allt? Visa exakt allt? Berätta allt i detalj? Vågar du? Eller skiter du i vissa saker? Hur ska jag någonsin kunna lita på dig? 

Jag önskar att någon kunde rädda mig från allt det här.. För det verkar inte vara du som gör det för mig i alla fall..