Allt var bra imorse när du vaknade. Jag gjorde en snabb frukost till dig och du verkade ok med det.
Vi pratade lite. Sen skulle du tillbaka till sängen för att slappa. Jätte mysigt för dig.
Jag gick ut med hunden. Jag kom tillbaka och du låg kvar.. Jag var där inne med dig ett tag och du lyssnade på musik i hörlurarna och sådär.. Jag behövdes väl inte lyssnas på.. Men jag ville ändå vara nära dig.
Det var sen allt hände.. Du bara ignorerade mig länge.
Sen stängde du av musik och sånt, blundade och somnade.. Utan att lägga en blick på mig. Jag kände mig tom, ensam, osynlig, obemärkt.

Det var som att jag inte var där, du sa inte ett ord.
Men det jag vill komma fram till, du låg där hela morgonen, och hade din tid.

Klockan cirka halv 12 sa jag att vi skulle åka för att hämta min brorsdotter. 
Du var sur då. Du var irriterad och jag frågade varför, "men jag pallar inte.." sa du bara till svar medan vi gick mot bilen.
"Okej? Vadå? Är du irriterad på mig?", och du snäste "ja, för igår. Jag pallar inte med allt tjafs!".
Okej.. Trodde vi hade löst det.. igår. Men tydligen inte? Ljög du eller? Låtsas du att allt är bra, och dagen efter irriterar du dig på det igen? Vad ska jag göra? Hur ska jag leva kring dig?
Inte ett enda förlåt för idag fick jag. Fast jag sa förlåt till dig imorse, sa att vi skulle göra den bästa lediga semestern för dig den här veckan och du instämde. Men sen hände nåt tydligen. Jag vet inte ens för vad jag sa förlåt, det var inte jag som blev arg igår.. Men men.. Skit samma.

 

Vi träffade min brorsdotter fram till klockan 18 cirka.
18:40, när vi hade kommit hem för en stund sen, så satte du dig direkt vid datorn och där sitter du än.. Klockan är alldeles snart 20.00.
Du som sa att du inte har någon egentid.. Och att den är så viktigt för dig...
Imorse.. Hela morgonen och förmiddagen... Nu på kvällen.. 
Oh, får inte glömma på biblioteket.. Du borrade ned dig i någon bok medan vi väntade på min brorsdotter.
Innan vi skulle gå så kom du fram till mig, där jag satt och läste en bok.. Du frågade inte ens vilken. Du gick iväg direkt, efter att du kom fram till mig.
Jag frågade sen vad du läst för böcker, om de var bra och så. Du svarade och berättade något om dem.. Men du frågade aldrig mig.
Har vi två haft någon gemensam tid för oss idag egentligen? Nej.

 

Igår skulle det vara min dag. Det blev inte riktigt det. Och jag sa, fast egentligen skojade jag först, att jag ville ha min dag idag (måndag) då. Och du sa att det gick bra och log till mig. Det kändes så bra.
Jag sa det imorse, lite på skoj.. Du blev irriterad, sa att jag ju hade haft min dag igår när du hjälpte mig med att sortera upp mina "måsten".. Okej... Det var min.. "dag".. 
Så påminde jag dig om vad du sa till mig igår, då blev du mer irriterad och sa "jaja, men en halvdag då. Då får du en halvdag! Vad ska vi göra? Vad vill du göra nu?".
Jag blev lite besviken, men jag visade inte det.. Jag tror inte du såg det i alla fall.. Jag sa bara "nej men det är ingen fara.. Jag behöver inte ha det.. Det är lugnt", och jag svalde min luft.. 
"Aha, får man gå och lägga sig i sängen eller?" frågade du surt, "ja, gör vad du vill. Du behöver inte fråga mig" och så gick du.

Jag orkar inte mer. Jag är ingenting för dig.. 
Vet du vad jag läste för bok? En bok om relationer.. Om otrohet.. Om hur man överlever sådant.. Om hur man ska jobba tillsammans med det. 
Men jag inser att jag inte har någon att jobba tillsammans med i det ens.. Även om jag kommer att tycka att du varit otrogen så kommer inte du tycka det. Jaja.. Det är ditt ord som gäller.. tydligen.