Nu var det länge sedan som jag valde att skriva här.
Jag har velat skriva "av" mig vid ett flertal gånger men aldrig fått... tummen ur arslet. Men nu är jag här.

Jag ligger i min stora ensamma 180 säng. Klockan är 8 på morgonen. Jag har varit vaken sedan klockan 6 ungefär. 

Lyssnar på musik och tänker.. Tänker tillbaka. Tillbaka på allting som har hänt. På allting som jag har valt bort, på allting som jag har kastat bort.

Känns som att jag har förlorat ett helt annat liv. Samtidigt känns det som att jag är den där vilda personen som jag alltid varit, som aldrig någonsin får ro i själen utan att ständigt vara på jakt efter något nytt.

Det kanske är min drog, att aldrig få ro? Att ständigt när jag börjar falla på plats, börja röra på mig igen?