Jag vill bara slå mig fri. Jag orkar inte känns de här känslorna som ibland kommer och ska skölja över mig.
Varför? Varför låter ni mig inte vara?
Jag vill åka långt bort, så långt bort att jag inte kan höra en enda annan människa.
Jag vill åka långt bort, så långt bort att det enda jag kan se är vad moder natur har att bjuda på.

Solnedgången, ett tält bakom mig, uppe på ett högt berg täckt av natur, dalar runt omkring mig, en horisont som blottar havet.. Där, där vill jag vara.

Jag vill ligga under den mörkaste natthimlen vars miljontals stjärnor tindrar tyst.

Jag vill lämna dessa känslor, dessa tankar. Är det inte det ena så är det de andra känslorna. Jag orkar inte.

 

Vad är det jag saknar? Vad saknar jag som jag aldrig hade? Vad saknar jag som jag aldrig fick?

Gå vidare, släpp det. Men hur släpper man något som betytt något? Och varför har det ens betytt något?

Jag ska bygga upp mitt egna. En dag.

En dag kommer jag inte att behöva er, tänka på er på det här sättet. En dag kommer jag inte ha kvar dessa känslor för er.