Hon dog imorse.
Hon var sjuk.
85 år gammal.
Min farmor. Min älskade farmor som fanns i ett annat land.
Jag visste inte att hon var sjuk.
Jag får inte ens ringa upp till min pappa, han vill såklart vara ifred.
Men hur hade det varit i andra familjer?
Sorgen delas väl av alla inom familjen, och såklart tar den hårdast på den som mist sin förälder. Det förstår jag.
Alla tankar som susat igenom huvudet;
"Vi skulle ju åka och hälsa på", "Men roadtripen i sommar skulle väl gått genom det landet?", "Jag fick inte träffa henne sen jag var liten.. Det är mitt fel.", "Vad hade hon för visa ord?", "Hon var den normala av mina mor- och farföräldrar".
Jag är hemskt ledsen, jag kommer för alltid att sakna dig. Jag hoppas att du kan se mig.