Varje sekund, varje minut, varje timme, varje dygn, varje vecka... Jag förändras hela tiden.
Jag är inte hon som jag var för 1 år sedan eller för 5 år sedan.
Alla omkring mig gav mig så många olika orsaker till att inte stanna i det som var då. De gav mig orsaker till att fortsätta utveckla mig själv, fortsätta att se framåt.
De var personer som jag utvecklades bredvid, men inga personer som jag kunde utvecklades tillsammans med. Vi gick olika vägar.
Jag prövade, jag lånade, jag testade, jag undrade, jag tog, jag litade, jag var där.. Jag har gjort allt jag behövde göra, allt jag ville.
Det är bättre att gå ensam och vara framgångsrik än att gå tillsammans med folk som håller dig nere.
Jag är ingens matta längre, jag är inte hon som ni kan torka era skor på, flytta på när jag inte passar in där längre, eller den som ni aldrig vårdar och tar hand om.
Jag är inte större än er, men jag är inte heller mindre än er heller.

Hon sa att jag var feg, att jag var vek, att jag inte kunde, att jag tog någon annans viktiga plats.. Hon sa att jag aldrig kommer lyckas.
Han sa att jag skulle göra bra ifrån mig, att jag inte skulle bli som Hon. Men du då, vem vill bli som du?
Han sa att "du fixar väl det här nu!?", "sen kommer vi ha det så bra, när du är klar.","men skaffa dig ett riktigt jobb istället och sluta med fantasierna".
Jag kan, jag ska och jag vill. Finns där vilja så kan man, och kan man så kommer man att lyckas. Och när man lyckas, så har man lyckats.
Min styrka kommer att ta mig dit jag vill, var jag än vill. Jag kan och jag ska.
Era ord ger mig styrka, era tveksamma tankar och era ord som skadat mig ger mig styrka.
Jag vet att vad som helst är möjligt. Och jag ska ta mig dit där ni tror att det är omöjligt för mig.

Det ni har låtit mig gå igenom har givit mig styrkan att kunna gå igenom allt.
Det ni har låtit mig se sedan jag var liten, har givit mig ögonen att se vad som faktiskt är framför mig.
Det ni har sagt till mig och kallat mig, har givit mig förtroendet att veta när jag bör lita på någon och när jag bör backa.
Det ni har gjort på mig, har givit mig respekten över min kropp att aldrig låta någon röra mig.

Det ni har utsatt mig för, har givit mig modet att stå fast vid vad jag vill och inte vill.
Tack, alla ni som kommit och gått, alla ni som man lärde känna och som försvann från en. Tack för att ni gav mig utmaningar, utmaningar som jag tog mig an med styrka, tårar, sorg, mod, sanning och förtroende. 
Tack för att ni lärde mig, att jag aldrig ska ge upp för mig själv.
/H